knapra /ˈnɪbl/ verb – ta små bitar av.
Den neurologiska processen bakom skapandet av en medelmåttig design jämfört med en felfri sådan har funderat mig under en längre tid. Om det lät vagt, låt mig formulera om det:Vad är det som får en designer att skapa fantastiska designer? När jag ser tillbaka på mina första år som designentusiast i tonåren känns det mesta av det jag skapade nu ganska medelmåttigt. Jag ser ett liknande mönster hos unga designers i olika designgemenskaper idag: många har en gedigen utbildningsbakgrund och tekniska färdigheter, men deras arbete saknar ofta den där svårfångade gnistan – den subtila, intuitiva kvaliteten som lyfter en design från att vara kompetent till att bli genuint fängslande. Vi kan räkna upp otaliga metoder som hjälper designers att utvecklas: att analysera befintliga fantastiska designer, att uppleva dålig design på egen hand, att fördjupa oss i mer erfarna designers tankeprocesser och att öva. En avgörande sak som jag inte nämnde är att hämta inspiration.
Många plattformar idag hjälper designers med inspiration. De kan vara till hjälp när man behöver snabba insikter, men de kan också överbelasta våra kreativa pipelines med färdiga, överanvända lösningar. Det jag vill utforska är något mer subtilt, mer vanemässigt och vad jag gillar att kalla visuell nibbling.
Låt mig nu vara tydlig. Jag påstår inte att jag har någon formel för framgångsrik utveckling som designer, och jag är inte heller den som slutgiltigt avgör vad som är bra eller dålig design. Jag är definitivt ingen neurovetenskapsman. Jag är helt enkelt en fullstack-designer med ett stort amatörintresse för kognitiv psykologi.
Visuell nibbling är den lilla, avsiktliga handlingen att regelbundet mata din hjärna med bra visuella element som inte är relaterade till design: konst, fotografi, arkitektur, natur, till och med välkomponerade filmscener. Det handlar om avsiktlig exponering för högkvalitativa visuella stimuli. Tänk på det som att beta – dagliga tuggor av skönhet, proportioner, balans, kaos och ordning. Med tiden börjar denna kost av excellens omprogrammera hur vi ser, utvärderar och skapar.
Här är varför det är viktigt: Enligt Martinez-Conde och Macknik (2012) är ”mer än 50 procent av cortex, hjärnans yta, ägnad åt att bearbeta visuell information” (s. 2). Det är mer än alla andra sinnen tillsammans. Synen är inte bara hur vi ser världen, det är hur vi tänker igenom den. Och för designers är det det första och mest kraftfulla gränssnittet mellan hjärnan och arbetet.
När du regelbundet exponerar dig för fantastiska visuella element – särskilt de som ligger utanför din designsfär – börjar din hjärna bygga upp en visuell minnesbank: mönster, färgharmonier, rumsliga relationer och känslomässiga triggers. Dessa lagrade intryck blir gradvis grunden för dina visuella beslut.
Detta koncept blir ännu mer övertygande när det ses genom neurovetenskapens lins. Tyler och Likova (2012) menar att visuellt engagemang inte bara aktiverar perceptuella system utan också stimulerar emotionella och kognitiva nätverk. Enligt artikeln aktiverar estetiska upplevelser (de som framkallar reflektion, nyfikenhet och affekt) hjärnregioner som påverkar hur vi känner, minns och resonerar. I grund och botten gör det att titta på bra visuella element inte bara att du ser bättre, det hjälper dig att tänka bättre.
Detta påminner mig om något som en av mina föreläsare i arkitekturdesign, Dr. Saitali Köknar, brukade säga:
"Att se är att kopiera."
Vid den tiden tyckte jag att frasen var lite udda, men jag ifrågasatte den aldrig. Nu, efter år av examen och skiftande inom olika designgrenar, förstår jag helt vad han menade. Att se är att lagra. Det är handlingen att internalisera en designlösning och senare hämta den från minnet när den behövs som mest. Det är inte att stjäla. Det är tillämpningen av en inlärd visuell komposition eller strukturell lösning i ett nytt sammanhang, anpassat genom din egen intuition och smak.
Det här är ett exempel på kognitiv priming: hjärnan utnyttjar tidigare erfarenheter för att fatta snabbare och mer intuitiva beslut. Med tiden formar detta det vi ofta kallar ”smak” eller ”öga”. Man börjar känna igen vad som fungerar innan man ens kan sätta ord på varför det fungerar. Det beror på att det visuella systemet fungerar via mer förfinade och sammanlänkade nervbanor.
”Visual Nibbling” förbättrar också mönsterigenkänningen, vilket är grundläggande inom design. Genom regelbunden exponering för välgjorda bilder börjar du uppfatta återkommande strukturer, proportioner, harmonin eller spänningen mellan färger, de visuella elementens tyngd och nyanserna i rumsliga kompositioner. Det är som att träna en muskel: med tiden blir din visuella intuition skarpare och mer lyhörd. Du börjar känna igen när en layout känns fel, inte för att du har analyserat den rad för rad, utan för att något inom dig instinktivt känner av obalansen. Det är den typen av kunskap som finns i händerna och ögonen innan den någonsin når hjärnan.
Denna kultiverade känslighet innebär också att du snabbare kan reagera på okända designproblem. Oavsett om du får en konstigt formad komponent, en rörig instrumentpanel eller en ny varumärkespalett som inte riktigt sjunger, börjar din hjärna hämta inspiration från det interna biblioteket av visuella upplevelser. Du har redan sett balans i asymmetri, harmoni i kontrast och elegans i återhållsamhet, så att du nu kan återskapa dem även under press.
Den enda nackdelen? Tyvärr utvecklar den en ganska dyr smak. Ditt öga börjar längta efter hantverksmässig perfektion som om det vore haute couture. Plötsligt känns allt som massproduceras som en personlig förolämpning. Dina favorittypsnitt börjar kosta riktiga pengar. Du märker att du beundrar kerning på boutiquechokladförpackningar eller avståndet på en museietikett. Visuellt småsnack förfinar ditt omdöme, men det förstör dig också för medioker.
Är du nyfiken på hur små, avsiktliga designinsikter kan bidra till din produktvision?
Visuellt småsnack är ingen genväg till bra design. Det ersätter inte övning, kritik, iteration, testning eller åratal av att finslipa ditt hantverk. Men det bygger den underliggande kopplingen som bra design är beroende av. Så småsnack dagligen. Håll ögonen mätta. Observera balansen mellan elementen i en art déco-byggnadsfasad. Pausa för att ta in färgpaletten i en filmstillbild. Låt en blommas gyllene snitt subtilt informera din nästa komposition.
Din hjärna är hungrig. Och oavsett om du inser det eller inte, så formar den dig till en bättre designer – en liten bit i taget.
Referenser
Martinez-Conde, S., & Macknik, SL (2012). Konstens vetenskap. University of Rochester Review, 74 (4). Hämtad från https://www.rochester.edu/pr/Review/V74N4/0402_brainscience.html
Tyler, CW, & Likova, LT (2012). Visuell konsts roll i att förbättra inlärningsprocessen. Frontiers in Human Neuroscience, 6 , 1-9. https://doi.org/10.3389/fnhum.2012.00331
